frustolt

Ja det har liksom blivit självklart att när jag åker till Luleå så skickar jag kort till pojkarna! Helst snabbt så att dom ska hinna fram innan jag kommer hem! Mycket uppskattat är detta och så var fallet även denna gång! Jag var mest orolig över Oliver som tyckte det var trist att mamma skulle åka igen då jag nattade han innan jag åkte.. Linus han brukar inte bry sig så mycket och har ju inte riktigt samma tidsuppfattning som Oliver på hur länge mamma blir borta..  Men så blev det inte alls den här gången.. Linus var ledsen och ringde varje kväll medans Oliver inte alls var lika ledsen som förra gången och var väldigt kortfattad i telefonen. Patrik berättade att Linus hämtat ett kort på mig och sovit med.. det gjorde ont i ett mammahjärta!!! Kändes som jag var död..  samvetet över att vara borta började spöka igen och jag fick återigen tala om för mig själv att barnen har det bra! Att Patrik kan allt minst lika bra som jag och att det faktiskt finns MÅNGA barn som ständigt slits mellan mamma och pappa.. en vecka här och en vecka där.. det är min ständiga tröst! Men idag just för en liten stund sen då jag tog en liten plockar och städ paus från läsandet och skulle bädda Olivers säng så hittar jag vykortet jag skickat under hans kudde.. PANG! så var samvetet där igen..  Vad har jag gett mig in på?? 
Men är det bättre att gå hemma och vara arbetslös? Eller ha ett jobb som jag inte helt trivs med? Är man en bättre mamma då??