frustolt

Hur är det egentligen möjligt? Hur kan hela kroppen skrika av smärta och vilja vrida sig ur skinnet för att i nästa ögonblick vara mitt inne i ett glädjerus som inte går att beskrivas som någonting annat?  Ett tredje underverk som ligger på bröstet och bara är såå otroligt vackert!

Dagen igår var lite märklig.. jag hade vaknat av en ganska kraftig värk på natten som sedan inte blev mer än så..  Men när vi runt lunchtid började montera upp poolen på baksidan så kom den en igen! Inget märkvärdigt egentligen utan kändes väl som de förvärkar jag haft ganska länge..  skillnaden var bara att dom kom var 20 onde minut. Jag la mig och vilade och somnade mellan vissa..
När jag klev upp tyckte jag nästan att det dött av och kände mig ganska less! Min underbara mamma bjöd oss återigen på mat och i bilen på väg dit började det igen..  Runt  kl 19 ringde jag på förlossningen för att rådfråga lite, det var då 7 min mellan värkarna, men dom var inte särskilt långa och visst gjorde dom ont men... njaa  kände mig osäker,,,
Hon på förlossningen tyckte att vi kunde ta det lugnt men om jag kände mig ororlig kunde vi gärna komma in under kvällen och bli undersökt och sedan mest troligt få åka hem igen. Så vi tog det lugnt! Åkte hem och la Linus.. Jag tog ett varmt bad och sedan kom mamma och pappa upp och myste en stund med Oliver innan han skulle lägga sig..
Strax efter kl 20 kom vi in på förlossningen och där tyckte dom att jag såg pigg ut och satt en kurva på bebisen.. Det såg fint ut och jag hade mellan 4-5 min mellan värkarna. Eftersom det var så nära personalbyte så tyckte man det var bättre att vänta på nattpersonalen innan man undersökte mig. Dom kom tidigt så redan innan kl 21 blev jag undersökt och var då 6 cm öppen vilket kändes sååå skönt! Det var alltså på riktigt och jag hade fått lön för mödan under dagen och kvällen! =)
Jag gick upp med Eva stöd och både jag och Patrik var vid väldigt gott mod! Värkarna blev mer intensiva och kom varannan minut ungefär..  Min vän lustgasen fungerade strålande och Patrik var ett oerhört bra stöd som peppade och hjälpte till att räkna så jag skulle börja andas i tid för att få "ruset" under det värsta onda! Vi var mest själva och jag tyckte det gick jättebra! Eftersom Ö-viks bb är stängt nu så var det mycket för dom att göra..  Vi hade iaf helt underbar personal som hade hand om oss! När klockan började närma sig elva kom känslan av att "nu ger jag upp" "jag vill inge mer" "ta mig härifrån" Då var det dax att känna igen och jag var då helt öppen men inget vatten hade gått!
"Nej nu tar vi hinnorna och föder barn!!" Sa den härliga barnmorskan! Mycket riktigt! Vid nästa värk tog hon hål på hinnorna och efter några krystvärkar klockan 23.29 var HON ute! Vår fina lilla dotter! Barnmorskan på mcv hade rätt! Visst var det en tjej! Men eftersom hon lurade oss förra gången då vi väntade Linus så hade vi inte riktigt vågat tro henne den här gången! 
Jag kände mig lite chockad över hur fort allting gått! Det var ju fortfarande Lördag!
Oj va gott det var med fika! När jag duschat, ammat lite och vi fikat erbjöd vi oss att flytta ut ur förlossningssalen eftersom vi förstod att mer folk var på väg in!
Lyxigt nog fick vi ett enkelrum.. Patrik stannade några timmar men åkte sedan hem för att hinna sova lite innan pojkarna här hemma skulle vakna..  Jag låg länge och bara tittade på henne innan jag kunde somna..

Runt tio kom 2 stolta storebröder indundrandes och var såå nyfiken på lillasyster! Oliver fick följa med Maja på läkarundersökningen och sedan packade vi ihop och åkte hem! Guud så skönt! Har lite eftervärkar och känner mig lite mör men det är ändå skönt att komma hem! Vila, mysa och bara ta det lugnt och lära känna varandra! Oliver släpper inte gärna blicken från lillasyster och är en mäkta stolt dubbelstorebror! Linus tycker att hon är intressant en liten stund men gör inte lika stor grej av hennes ankomst!

Så nu gott folk! Nu har jag gjort mitt till att föröka världen! Nu får någon annan ta över! Vår familj är färdig nu =)